Petterssons Krypin

Det är så knäppt att mitt huvud inte har exploderat riktigt än, är uppe mitt i en väldigt påfrestande period, på både gott och ont såklart. Under några få veckor som har passerat så har jag lyckats med det mesta, det började med att jag blev hundbiten i låret och fick ta stelkrampspruta och äta pencelin och under samma veva så ramlade jag rejält ute och mosade mitt knä som fick mig att hoppa runt på ett ben i nästan två veckor. Sedan kom såklart en skön UVI på köpet och när jag lika höll på så kollade jag upp min axel jag haft så ont i så länge, muskelinflammation såklart, i båda axlarna. Så nu efter två ordentliga kortisonsprutor och medicin och tid hos sjukgymnast så borde kroppen lugna sig ett tag.
Det är klart att det händer att saker dyker upp på en och samma gång, men vi har fått tillträde till vårat hus den 1 november och hållt på att renovera sedan dess + packa ihop lägenheten, så det var minst sagt opassande med alla krämpor.

Men är sjukskriven hela månaden och försöker göra så mycket som jag kan hela tiden, men nu känner jag att det är på vippen att snurra om för mig. I helgen kommer svärmor och hennes karl och kanske M`s bror hit över helgen och jag försöker få ihop vart alla ska vara och vad som ska göras + min födelsedag på lördag och vart ska den firas, mitt bland tusen flyttkartonger och en upp och nervänd lägenhet eller mitt bland allt byggdamm och verktyg i huset. Åh.

Måste greppa en ände någonstans och börja sortera ut vad som ska göras först, städa lägenheten kanske inte vore så dumt ifall vårat finfrämmande ska vara här. Måste bara efterlysa motivationen en stund.

Men jag vet att detta kommer att ordna sig tillslut och det kommer bli så bra så bra, vi har ju trots allt fått upp både tak, väggar och golv i största delen av huset, nästan hela lägenheten är nedpackad och människorna som kommer på besök i helgen tycker vi ju om och längtar efter, såklart.

Nåväl,
hoppas att ni har det bra och kan ta djupa andetag därute!